Falunsymbolen är symbolen för Falun Dafa. Tecknet i mitten () är den symbol som kallas svastikan och som har använts i många kulturer i tusentals år som ett tecken för lycka.

Falunsymbolen beskrivs av Li Hongzhi i Zhuan Falun:

"Denna Falun-symbol är en miniatyr av universum och har såväl sina existensformer som sina omvandlingsprocesser i alla andra rum, därför säger jag, det är en värld."

Några kommentarer om svastika-symbolens historia

Det engelska och tyska ordet svastika härstammar från ett ord på sanskrit: Svastikah, som betyder "vara lyckosam". Den första delen i ordet, SVASTI, kan delas i två delar: SU- (god; bra) och -ASTI- (är). Delen -ASTIKAH- betyder bara "att vara". Ordet förknippas med goda saker i Indien - eftersom det betyder "gynnsam". I Indien användes svastikor som var vända både med- och motsols, med olika innebörder.

Eftersom svastikan är en enkel symbol har den, kanske oberoende, använts av många mänskliga samhällen. En av de äldsta kända svastikorna målades i en paleolitisk (äldsta stenåldern) grotta för minst 10 000 år sedan. För ungefär 2000 år sedan, när buddhismen kom till Kina från Indien, lånade kineserna också svastikan och dess betydelse gynnsamhet. I Kina anses svastikan vara ett kinesiskt tecken med uttalet "Wan" (på mandarin). Det anses även vara likvärdigt ett annat kinesiskt tecken med samma uttal, som betyder "tio tusen, ett stort antal, alla".

Svastika-symbolen har använts i tusentals år i praktiskt taget samtliga människogrupper på planeten. Den var känd bland de germanska stammarna som "Tors kors", och det är intressant att nazisterna inte använde den termen, som överensstämmer med den tyska historien, utan istället föredrog att "stjäla" den indiska termen "svastika". Som "Tors kors" fördes symbolen även till England av skandinaviska nybyggare i Lincolnshire och Yorkshire, långt före Hitler. Ännu mer intressant är att symbolen har hittats i 2000-åriga judiska tempel i Palestina, så Hitler stal (oavsiktligt?) en judisk symbol såväl som en indisk.

I Nord-, Central- och Sydamerika användes svastikan av amerikanska urbefolkningar. Enligt Joe Hofler, som också hänvisar till Dr Kumbari på museet i Urumqi i Xinjiang, Kina, förflyttade sig indo-arierna i den germanska grenen till Europa runt år 2000 f. Kr och förde med sig den svastika-symbol (solskiva) de vid den tiden hade i sin religiösa konst, vilket visas i utgrävningar av Kurgangravar på den ryska steppen och indo-ariska gravar i Xinjiang, Kina.

Här är några referenser med information om svastikan:

1. Thomas Wilson, museiintendent på avdelningen för förhistorisk antropologi på US National Museum, kapitlet "Swastika, the earliest known symbol and its migrations; with observations on the migration of certain industries in prehistoric times," från "Report of National Museum" (1894), sid 757-1030.

2. Barbara G. Walker, " THE WOMAN'S ENCYCLOPEDIA OF MYTHS AND SECRETS" (1983), och "THE WOMAN'S DICTIONARY OF SYMBOLS & SACRED OBJECTS" (1988), båda publicerade av Harper & Row.

3. James A. Michener, "THE SOURCE".

4. Ernest Klein, "KLEIN'S COMPREHENSIVE ETYMOLOGICAL DICTIONARY OF THE ENGLISH LANGUAGE" (Elsevier, 1971).

5. Robert H. Mathews, "MATHEWS' CHINESE-ENGLISH DICTIONARY" (Harvard, 1966).

6. Boken "In Search of the Cradle of Civilization" av George Feuerstein, Subhash Kak, och David Frawley (Quest 1995) beskriver den indiska historien från ett annat perspektiv än det engelska kolonialistiska perspektivet.